''jag vet att jag inte alltid förstår dig, och jag vet att du inte alltid förstår mig. men det vi har, har vi lyckats bygga upp på något annat än förståelse. det var inte så att det var menat att vara där, vi tog oss den tid att bygga upp oss, ingen gjorde det år oss, det var bara vi. jag vet inte hur du tänker, men du kommer aldrig kunna tänka som jag, eller jag som dig. vi är från två helt olika världar, men ändå så nära. vi skulle kunne sitta exakt bredvid varandra men ändå finnas så otroligt långt bort från varandra. jag vill så gärna veta vad du tänker om mig, jag vill veta om du tycker jag duger. jag skulle vilja ta din hand och göra din värld klarare.
men kanske den redan är klar. kanske det inte existerar fel i ditt huvud. jag har aldrig fått se dig gråta,  dagen då ja får se dig gråta kommer bli en mörk och dyster dag innomhus.''

''ingen har rest den vägen du gjort. ingen har funnit vägen tillbaka såsom du. du har aldrig varit ensam, men du har gjort allt på egen hand, egen vilja, och eget mod. ingen vet om vägen leder ända hem, men det kvittar, så länge vi är kvar på vägen och försöker hitta hem igen, så är vi äntligen påväg!
det skulle kunna tagit dagar, månader och även år. du skulle fortfarande inte bli ensam kvar, du skulle alltid ha någon där som leder dig tillbaka när du stannat upp.
inget av det vi gör är förgäves, allt har betydelse, det som sägs, görs och hörs. kanske inte då, kanske inte nu, kanske inte ens i framtiden, det kanske inte ens betyder något för dom. det som betyder något är att vi förstår. det som betyder något är att du någon dag ska kunna hitta vägen ända hem igen.''


''det var nog inte riktigt meningen att det ens skulle startat, att våran början skulle existera. jag tror allt var ett misstag, för jag har aldrig varit lycklig med dig. din närvaro får mig att känna mig osäker på allt. ju mer tid med dig, ju mer känner jag att jag går miste om.  om det var ödet att vi skulle träffas och få det vi fick, skulle jag vilja veta vad jag fick ut utav det, vrede? starkt band brukar vissa säga, jag ser inget band, jag känner inte dig.. och du känner inte mig. så jag förstår inte varför vi låtsas vara något vi inte är, eller något vi aldrig kommer bli. låt oss inse att vi aldrig kommer vara mer än främlingar. vi hade en historia, men jag lämnar allt det bakom mig''

'' vi var något stort, vi var hela elden. men vi lät den slockna och lyfte inte ett finger för att få upp lågan igen. kanske vi insåg att det verkligen inte var menat att de skulle bli mer än såhär, utan att vi kände det på oss. det kanske var ödet. vi var inte menat att göra något åt det. men jag har klarat mig bra, och jag vet att du känner så också. 8 års vänskap flög iväg på någon vecka. jag trodde aldrig jag skulle klara det. men jag har lärt mig att man kan gå vidare, kanske komma längre nästa gång, om man bara har tålamod och inväntar tiden.''

'' jag uppskattar dig mer än du tror. jag har hittat det ultimata, en vän. jag vet att du kan bli rädd för mig ibland. och jag kan även bli skrämd av dig. vi bråkar, skrattar och tjurar. kanske en vanlig vänskap. kanske något mer unikt ändå. jag sårade dig även fast du inte vet det...  jag ångrar det varje dag. men man lär sig av sina misstag och jag försöker varje dag gottgöra mig i smyg. skulle inte klara vissa saker utan dig. och vi ska alltid hållas vid du och jag.''