tjolahopp svenska medborgare!

idag vaknade jag upp exakt 07:15 och snoozade fram till 07:30 då jag fick ett samtal från en medlem i team pluttarna ( lovisa ) och säger att de börjar balla ur. vi tar tag i saken och försöker raskt lösa problemet. dock är inte pluttarna längre villiga till iden om att åka till bodaborg och bli utklassade. så allt sket sig och jag la mig och sov igen och drömde en hemsk dröm om att 'min familj åkte en liten båt. vi hade grym snabb fart med bara 4 åror att ta oss fram med.  jag, bossen, sitter längst fram och bevakar kusten framåt. medans övriga medlemmar, jessica mamma pappa och julia sitter och ror. sedan ber jag mamma och julia byta plats för att stabilisera upp båten. istället för att skapa balans skapade jag motsatsen, båten ställde sig åt ena sidan och jag slängde mig åt sidan som stog uppåt. men var inte tillräckligt stark och i ungefär 100 kilometer/h föll båten åt sidan. lovisa kom tydligen in i båten också vid krashen och jag vet inte hur min hjärna fick till de. men hon var den första personen jag hittade. jag tittade puls och andning, men inga tecken på liv motsvarades.. jag får panik och börjar starta HLR- som tur är har jag lärt mig de i skolan tänkte jag och började. jag hann bara göra ungefär 4 tryck mot bröstet innan lilla sötnosen vaknade upp. jag skiter i henne o springer iväg för att leta andra medlemmar. det konstiga var bara att jag hittade lovisa på en äng. och efter som vi åkte med båt på vattnet hittade jag mig själv på en väg.. helt sönder.. men modigt letade jag vidare och hittade min lilla katt bamsen. jag slänger honom ur diket där jag hittade honom och försöker rädda kattskrället. jag skakar honom och masserar magen i hopp om att ngt ska börja hända. bamse vaknar till och jag springer vidare.  då hittar jag pappa liggandes på kanten i en skog lite längre bort. samtidigt kommer några klasskopmisar till mig och jag skriker att dom ska ta hand om dom jag räddat och letar vidare efter julia jessica och mamma. jag gall tjuter eftersom jag inte hittar min älskade fjutt. och sen kom vattnet tillbaka, jag dyker ner ooch hittar min älskade lilla julia.. hon vaknar direkt när jag lägger henne i stabilt sidoläge och jag kramar om henne så bamse mkt.. jag ger henne i mina klasskompisars händer, och hör hennes desperata rop efter mamma.. jag tjuter ännu mer och börjar leta vidare. jag försöker ringa 112 men dom vägrade göra ngt. dom fattade lixom inte. och efter en stund hittade jag inte mamma, så mamma var borta. jessica var tillbaka i huset. och julia skrek fortfarande. ' det var så jävla hemskt att höra min lilla fjutt skrika så mkt efter mamma, usch.. blev dunder glad över att jag kunde rädda så många liv i min dröm.. mihi.. och tackar hjärtligt för att kristoffer näslund, peder och skolsköterskan har lärt mig HLR- på land och i vatten.  jag kan rädda liv!

nog om det, sjukt mkt, jag drömde en till dröm.. men den tänker jag inte berätta om.. mihi. de va iallafall att jag blev knivhuggen på skämt i ryggen av mina kopmisar ? snällt.. sprang runt och dyng blödde och polisen gjorde inget då heller. till slut kom jennifer fram till mig med alla mina vänner bakom sig och sa att de bara va på skämt.. tacksam att jag har er !

ookej okej. det jag egentligen skulle säga idag var att de inte blev något bodaborg idag. så nu har ja de sagt.

hejdå!