idag har jag tänkt en del.

förut satt jag nere vid datorn, och lite längre bort men i samma rum satt pappa och jessi. pappa började prata om att han har varit sugen på korv hela dagen, och då berättade jag att ja gått o sagt att korv är äckligt hela dagen, och jessica sa att hon luktat korv. av korvdiskussionen kom vi in på min älskade farfar!
 Pappa frågade; brukade inte du och farfar sitta vid öppna spisen och grilla korv ? och då svarade jag såklart ja och sen började vi prata om mig och farfar. jag var jämt med farfar när jag var liten och vissa stunder minns jag så himla väl! farfar var verkligen den bästa! han kom och hämtade mig vid 8 tiden hemma, och eftersom jag inte gick på dagis åkte vi hem till dom, farmor var redan på jobbet då, och jag och farfar ägnade flera timmar i snickarboden. pappa berättade att han förstod inte hur vi orkade med varandra hela tiden, farfar gjorde allt de jag sa och jämt när han skulle hämta mig så stod vi varje gång och gjorde samma sak. jag stog jämt och lekte med all spån som kom från hans maskin. det fanns så mycket olika spån sortet! jätte mjuka små spån och jätte stora fula obekväma spån, och där stod jag en hel dag, och jag hade vekrligen roligt!
men vid 2 tiden när farmor kommit hem och tagit med sig jessica hem, så begav jag mig alltid till köket där dom satt.. det var alltid jag och farfar mot jessica och farmor. jag kommer in i köket och då sitter alltid jessica vid matbordet och pratar och farmor gör mat. men efter en stund så började alltid jag och farmor bråka. jessica var såklart också emot mig då så ja sprang alltid och grät i sängkammarn. jag låg där i några minuter, och sen kom alltid farfar och tröstade mig. sen gick vi in till köket och allt redde ut sig, eftersom farfar styrde hemmet och jag fick alltid som jag ville för han! världens bästa farfar. sen åt vi mat, allihoppa och sen va de bara och bege sig tillbaka till snickarboden och börja leta spån och kolla olika skruvar.
kommer så väl ihåg den dagen som farfar dog. vi åkte på semester för att jessica skulle börja förskolan. det var sommarlov för henne, hade just slutat dagis. så vi åkte på semester familjen och farmor och farfar. jag kommer ihåg att jag alltid skulle vara vid farfar, och jag älskar att titta på familjefilmer, jag sitter alltid i hans knä och vi viskar och skrattar. men iallafall. farfar brukade vara vid det stället vi va på den här gången. så han tog mig till en sjö som låg några få meter från våran husvagn. vi gick dit, gungade lite, satt och prata och allt var normalt.  vi gick en tipspromenad som campingplatsen hade ordnat och då såg jag för första gången i hela mitt liv en död orm. jag tyckte de va skit läskigt. på den tipsrundan fick jag en norsk vän, och efter rundan gick jag över till henne och spelade kort, jag tror inte vi förstod varandra men hennes mamma stog och översatte när vi itne förstod. sen kommer jessica över och hämtar mig och då ska vi grilla..
vi sitter ner och jag sitter naturligtvis bredvid farfar. alltid farfar och jag. och farmor säger till jessica att hämta löken som dom glömt i husvagnen, men sen ångrar hon sig och säger att jag ska hämta den eftersom jag satt närmast, jag reser mig upp men sen stoppar farfar mig för att han skulle gå istället säger han. jag sätter mig igen och tänker inte mer på det. sen hörs ett stort pang och farfar ligger och skriker att de känns som de brinner i ryggen, alla springer in i förtältet men jag var utanför och bara tittade på. han låg och skrek och sen åkte dom in till akuten. jag fick inte säga hej då eller något, utan dom sista orden var; sitt du, jag hämtar det.. just me hans sköna brytning på danska. jag fattade inte var som hände försen 2 dagar efter då vi fick åka till sjukhuset och besöka honom. vi gick in i ett rum och där låg han helt vit och still. vi fick känna på honom att han var kall, och dom berättade vad allt innebar, men jag fatttade inte ändå...  ville nog inte förstå heller.
det har gått 13 år men jag ser honom fortfarande som grymt saknad och som världens bästa farfar! jag skulle göra allt för att få tillbaka han nu,  få känna honom nu. när jag blir gammal kärring, ska ja bli precis som du!